Det är alldeles tyst på pilgrimsfronten. Ska man tro att kvarnarna mal eller befara att våra önskemål om hjälp hamnat under ytskiktet i någon pappershög? Kanske har Pilgrimstid lika svårt som jag att hitta en framkomlig väg, när det gäller boende, inköp och mat. Om jag inte hör något under morgondagen, får jag väl kolla läget.
Nu funderar jag mest över pilgrimsvandringen i Tvåstad. Kristi himmelsfärdshelgen kommer ju sent i år, 21-24 maj. Det kan betyda grönska och sommarvärme... Härligt! Frågan är om Göran Olander och jag kan ro det i land själva - med hjälp av frivilliga krafter förstås! Idéer saknar vi inte, men klarar vi det där pilljobbet med lokalbokning, matinköp (igen!), nyckel- och larmfrågor, andaktsupplägg etc? Sån´t tar tid! Tänk om jag kunde se det som en viktig del av en helhet, en del som får ta tid!
Pilgrimsvandringen är ju till en del av sitt väsen omprioritering, nedvarvning, koncentration på det som just nu är. Då behöver jag öva mig att släppa tanken på att någon just nu kunde fått ett efterlängtat besök istället för detta pillerill. "Det är allt så det", som min svärfar brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar