Kluvet pilljobb

Det är alldeles tyst på pilgrimsfronten. Ska man tro att kvarnarna mal eller befara att våra önskemål om hjälp hamnat under ytskiktet i någon pappershög? Kanske har Pilgrimstid lika svårt som jag att hitta en framkomlig väg, när det gäller boende, inköp och mat. Om jag inte hör något under morgondagen, får jag väl kolla läget.

Nu funderar jag mest över pilgrimsvandringen i Tvåstad. Kristi himmelsfärdshelgen kommer ju sent i år, 21-24 maj. Det kan betyda grönska och sommarvärme... Härligt! Frågan är om Göran Olander och jag kan ro det i land själva - med hjälp av frivilliga krafter förstås! Idéer saknar vi inte, men klarar vi det där pilljobbet med lokalbokning, matinköp (igen!), nyckel- och larmfrågor, andaktsupplägg etc? Sån´t tar tid! Tänk om jag kunde se det som en viktig del av en helhet, en del som får ta tid!

Pilgrimsvandringen är ju till en del av sitt väsen omprioritering, nedvarvning, koncentration på det som just nu är. Då behöver jag öva mig att släppa tanken på att någon just nu kunde fått ett efterlängtat besök istället för detta pillerill. "Det är allt så det", som min svärfar brukar säga. 

Tunnelseende

Nu går förberedelserna inför Nidarosvandringen in i sitt verkligt kritiska skede. Vi får se hur det ter sig när vi kommer ut på andra sidan.

Jag har kontaktat resebyrån Vandra, efter att ha mött rynkade pannor (ja, jag har anat dem genom telefonlur och dator) hos ett tiotal pilgrimsmänniskor jag talat med i Härnösands stift och på norska sidan. Även hos Vandra fick jag beskedet att de inte kan hjälpa oss med resan. Leden är alltför dåligt upparbetad, även om arbetet pågår. Det finns helt enkelt inga bra ställen att bo, handla och äta på - åtminstone inte hela vägen. Fira mässa kan man ju tack och lov göra ute i det fria!

Av resebyrån Vandra fick jag i alla fall ett tips om att vända mig till Pilgrimstid, ett nätverk med syfte att få personer, föreningar och företag att samverka kring marknadsföring och information om pilgrimslederna. De har visserligen sitt säte i Hälsingland, men vill utvecklas som en hjälp till Nidarospilgrimer från olika håll. Det fanns ett par eldsjälar där. De ordnar flera vandringar på Romboleden i Hälsingland under året. På sikt hoppas de kunna utvecklas och skapa arbetstillfällen et c.

Nu har jag lämnat hela paketet till Pilgrimstid. De skulle titta på det och fundera på hur de kan hjälpa till och vad som är möjligt. Tack, säger jag! Det kom precis i rättan tid. Nu avvaktar jag.

I morse talade jag med prosten, som gav mig uppdraget att tillsammans med komminister Olander i Trollhättans församling (och kanske någon mer) fundera över och planera för den traditionella pilgrimsvandringen i Tvåstad (Vänersborg-Trollhättan) under Kristi Himmelsfärdshelgen. Vi får ju inte tappa den lokala förankringen bara för att vi vill pilgrimsvandra till Nidaros. Här kan fler vara med. Så nu får jag ta itu med detta också. Fantastiskt!

Snart kan jag kalla mig pilgrimsdiakon på riktigt. Eller åtminstone pilgrimsplanerare.

Pilgrimsplanering

Till pilgrimslivet hör förberedelser, yttre och inre. För att upplevelsen ska bli vad den kan bli, krävs att det praktiska fungerar - vandringsväg, boende, mat och stilla stunder.

Just nu funderar jag på lämpliga etapper mellan Hållandsgården och Nidaros. Guideböcker om S:t Olavs-leden (ja, vi kallar honom Olof) delar in denna sträcka i 14 etapper à ca 20 km. Om vi ska gå så lång tid, blir vi nog inte många. Det måste förkortas nästan till hälften.

Flera personer jag talat med rekommenderar sträckan mellan Hålland och Åre, men avråder från de tre följande etapperna. De går via den historiskt intressanta, men ack så trista, Skalstugevägen. Skalstugan i sig lär däremot vara fin, med prisvärt boende och god mat. Problemet är bara att den är till för SEB:s anställda. Från början var det tydligen endast chefer inom Wallenbergssfären som kom till. Nu har det vidgats, men inte på de anställdas bekostnad. Hur ska vi lösa det? En tillfällig bankanställning?

Hur ska vi komma dit då? Lokaltrafiken slutar köra den enda buss som går dit (kl. 15.40) redan vid midsommar. Den är alltså en s k "skoltur". 

Sedan följer en etapp, där man passerar gränsen mellan Sverige och Norge. Den leder till Sul. Den bör man gå, säger de erfarna. Sedan är det ovisst. Ingen kommer ihåg så noga, vart man än ringer. (De har väl inte bloggat heller, så de kan kolla...(:-))

Nej, jag lär nog (som de säger i Norrland) ringa resebyrån Vandra i alla fall. De är bra att ha att göra med. Vi hade otrolig nytta av den kontakten under vandringen till Santiago de Compostela. Men kostar det, så smakar det. Jag hade tänkt att vi skulle komma undan lite billigare om jag själv tog alla kontakter med församlingar, pilgrimscentra etc. Men då hinner jag inget annat. Dessutom stör planeringen min nattsömn. På måndag är det jag som ringer Stefan Krantz.

God natt!

Bloggpremiär

Blogg-premiär! Är jag den första diakon som bloggar? Det kan inte vara möjligt. Diakon-bloggen får den heta i alla fall. 

Jag börjar, som sig bör, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Må någon mer än jag själv här utmanas, få inspiration eller finna stöd för sitt eget sökande efter fördjupning och gemenskap med både Gud och människor.

I onsdags började vår resa till Nidaros, Trondheim. Ja, d v s det första informationsmötet ägde rum. Själva vandringen ligger ännu framför oss, någon gång i sommar eller höst. Men av det 30-tal som samlats var det 22 som skrev upp sig på intresse-listan. Inte dåligt! 

Förra året pilgrimsvandrade vi till Santiago de Compostela i Spanien. Då var vi 26 personer från Trollhättan med omnejd. Det var underbart att nå målet efter 13 långa, delvis regniga mil. Hur vi såg ut då kan du se på bilden.

I år krävs mer planering, eftersom S:t Olavs-leden till Nidaros går genom betydligt mer öde trakter. Sängar och matställen radar inte precis upp sig i den svensk-norska fjällvärlden... Men det ska bli spännande att jobba fram en pilgrimsvandring som passar gruppen. Det blir nästa veckas "bisyssla", en trevlig diakonal avkoppling.