Kärlekens väg

Högmässa i Götalundens kyrka med idel pensionärer i huvudrollerna. Vad skulle vi göra i kyrkan utan dem? Idag satt Marlene Ahlsson på orgelpallen i Götalundens kyrka och Nils Lundbäck ledde gudstjänsten. Jag fick för första gången hälsa välkommen och ta hand om pålysningarna. Dessutom de vanliga uppgifterna förstås (förbönen och nattvardsutdelandet).

Något som var roligt - det kände jag direkt vid välkomnandet - var de blandade åldrarna. Marie och Martin hade haft ett par intensiva dagars läsning med sina konfirmander uppe på Kyrkans gård Sandhem. Igår hade de dessutom bakat kakor som de kom och bjöd på idag. Dessutom gjorde de i ordning semlor och hjälpte Greta och Elisabet med dukningen inför kyrkkaffet. Flera föräldrar slöt också upp, så alla generationer fanns representerade.

När jag låste dörren till kyrkan strax före halv två, var golvet i köket genomlortigt och det kändes så där härligt välanvänt som det ska vara efter en söndagsförmiddag i Herrens hus.

Predikan då? undrar du. Jo, 1) kärleken finns, och 2) Gud har visat oss sin kärlek i Jesus Kristus. Kärlekens väg går via efterföljelsen. Vi ska följa honom.

Symeon och Hanna

Frommisarnas söndag! De fromma två bär fram Jesus i templet, där han tas emot av Symeon ("som väntade på Israels tröst") och Hanna, 84 år gammal. Undrar hur gammal Symeon var? Det står ingenstans, men man förmodar ju - av det han säger att döma - att han var åldrig. "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid". Hans ögon hade fått se Jesus. Då fick han frid. 

Jag var först i Götalundens kyrka, där jag särskilt gladdes över kyrkkaffet, med dess liv och rörelse. Vi var över 30 pers i alla åldrar mellan 1 och 89. Underbart! Det känns som att de förhoppningar vi hade när vi började med söndagligt kyrkkaffe för 1 drygt år sedan infriats med råge. Fler kommer och stannar längre.

På kvällens mässa i Upphärad med kör och ensemble till mässmusik av Piret Rips hade jag njutit outsägligt, om det inte varit för två sjövilda barn i min famn... Jag fick gå ut ett antal gånger - för att lugna dem och läsa bok, pussla, måla m m - och lovade mig själv heligt och dyrt att vänta minst två år innan jag tar med dem på en kvällsgudstjänst igen. 

Men vackert var det, det uppfattade jag, och tre eller fyra duklag till nattvarden. Härligt!

SWOT-analys

Idag gjorde vi en SWOT-analys i arbetslaget (S=strengthess, W=weaknesses, O=opportunities och T=threats). Man skulle alltså vaska fram de främsta styrkorna och svagheterna i arbetslaget för att sedan titta på möjligheter och hot och risker som vi ser i vårt arbete. Det var mycket givande. Vi kunde tala öppet om viktiga ting.

Frågan är bara vad som händer sedan. De som varit med länge i gemet konstaterade att de haft oändligt många sådana dagar - med olika chefer i ledningen - men till vilken nytta? Det måste följas upp om det ska märkas i praktiken. 

Vi tog i alla fall fram öppenheten och den mångfasetterade kompetens som finns hos oss som en stor styrka, en tillgång i vårt arbetslag. En annan styrka är vår stora individuella frihet att arbeta efter eget huvud och egna talanger. Vad det blir om man vänder på den medaljen (=motsvarande svaghet) kan ju var och en räkna ut.

Kluvet pilljobb

Det är alldeles tyst på pilgrimsfronten. Ska man tro att kvarnarna mal eller befara att våra önskemål om hjälp hamnat under ytskiktet i någon pappershög? Kanske har Pilgrimstid lika svårt som jag att hitta en framkomlig väg, när det gäller boende, inköp och mat. Om jag inte hör något under morgondagen, får jag väl kolla läget.

Nu funderar jag mest över pilgrimsvandringen i Tvåstad. Kristi himmelsfärdshelgen kommer ju sent i år, 21-24 maj. Det kan betyda grönska och sommarvärme... Härligt! Frågan är om Göran Olander och jag kan ro det i land själva - med hjälp av frivilliga krafter förstås! Idéer saknar vi inte, men klarar vi det där pilljobbet med lokalbokning, matinköp (igen!), nyckel- och larmfrågor, andaktsupplägg etc? Sån´t tar tid! Tänk om jag kunde se det som en viktig del av en helhet, en del som får ta tid!

Pilgrimsvandringen är ju till en del av sitt väsen omprioritering, nedvarvning, koncentration på det som just nu är. Då behöver jag öva mig att släppa tanken på att någon just nu kunde fått ett efterlängtat besök istället för detta pillerill. "Det är allt så det", som min svärfar brukar säga. 

Tunnelseende

Nu går förberedelserna inför Nidarosvandringen in i sitt verkligt kritiska skede. Vi får se hur det ter sig när vi kommer ut på andra sidan.

Jag har kontaktat resebyrån Vandra, efter att ha mött rynkade pannor (ja, jag har anat dem genom telefonlur och dator) hos ett tiotal pilgrimsmänniskor jag talat med i Härnösands stift och på norska sidan. Även hos Vandra fick jag beskedet att de inte kan hjälpa oss med resan. Leden är alltför dåligt upparbetad, även om arbetet pågår. Det finns helt enkelt inga bra ställen att bo, handla och äta på - åtminstone inte hela vägen. Fira mässa kan man ju tack och lov göra ute i det fria!

Av resebyrån Vandra fick jag i alla fall ett tips om att vända mig till Pilgrimstid, ett nätverk med syfte att få personer, föreningar och företag att samverka kring marknadsföring och information om pilgrimslederna. De har visserligen sitt säte i Hälsingland, men vill utvecklas som en hjälp till Nidarospilgrimer från olika håll. Det fanns ett par eldsjälar där. De ordnar flera vandringar på Romboleden i Hälsingland under året. På sikt hoppas de kunna utvecklas och skapa arbetstillfällen et c.

Nu har jag lämnat hela paketet till Pilgrimstid. De skulle titta på det och fundera på hur de kan hjälpa till och vad som är möjligt. Tack, säger jag! Det kom precis i rättan tid. Nu avvaktar jag.

I morse talade jag med prosten, som gav mig uppdraget att tillsammans med komminister Olander i Trollhättans församling (och kanske någon mer) fundera över och planera för den traditionella pilgrimsvandringen i Tvåstad (Vänersborg-Trollhättan) under Kristi Himmelsfärdshelgen. Vi får ju inte tappa den lokala förankringen bara för att vi vill pilgrimsvandra till Nidaros. Här kan fler vara med. Så nu får jag ta itu med detta också. Fantastiskt!

Snart kan jag kalla mig pilgrimsdiakon på riktigt. Eller åtminstone pilgrimsplanerare.

Högmässa i Fuxerna

Idag var vi och några gästande vänner på gudstjänstutflykt. Det var en härlig högmässa i Fuxerna kyrka kl. 10. Den kyrkan har blivit så vacker efter renoveringen för några år sedan, med Erland Forsbergs många ikoner, fristående altare, sakramentsskåp m m. Nicaenska trosbekännelsen fick vi läsa också, som man alltid gör där. Det minde mig om Lundatiden och gudstjänsterna i S:t Laurentii.

Evangelietexten om Jesus som stillar stormen utlades på följande vis:

När man sitter i samma båt som Jesus är man 1)visserligen inte förskonad från ångest och lidande, men 2) Jesus är starkare än mörkrets alla makter. När Gud inte tycks höra/svara återstår för oss att fortsätta ropa. Han kommer att "vakna" och till sist låta alla orosmakter underordna sig honom.

En vacker solnedgångsbild av barnen med kusiner, tagen i Branäs för ett par veckor sedan, får illustrera detta.