Är du skeptisk? Då kan vi ta varandra i hand! Ifrågasättandet är fördjupningens första förutsättning. Att betvivla riktigheten i det man ser och hör, ifrågasätta de prioriteringar andra vill göra åt dig och t o m ibland omvärdera sitt livs mål och inriktning - det kallar jag mod. Det är civilkurage. Det skapar samhällen där ledstjärnan inte är strömlinjeformning och ytlighet, utan där individer får plats att växa och utvecklas. Undrar du om jag verkligen får kalla mig pilgrimsdiakon? Det finns ju "riktiga" pilgrimsdiakoner, som har sådana tjänster på hel- eller deltid. Tja, i detta forum gäller "först till kvarn". Jag känner mig som en pilgrimsdiakon. En pilgrim på väg, genom okänt land, emot det ljuvliga målet. Där ska Gud själv enligt löfte torka alla tårar från de lidandes ögon. Gud själv! Den innerliga gemenskapen är mitt livs stora mål. Och diakon är jag ju, åtminstone så länge jag lever här i tiden. "Diakonpilgrim" låter inte lika bra.
Undrar du om jag gör detta på arbetstid? Om jag fått lov av chefen? Du kan vara alldeles lugn. Jag skriver på min fritid. Därmed är jag fullkomligt fri. Fri att lägga den tid jag vill på det, fri att begagna mig av min grundlagsskyddade rättighet att uttrycka mina privata åsikter om en kyrka i stor förändring, fri att låta bli.
Undrar du vad detta "sa nôtta te"? Till vilken nytta, alltså? Jo, kanske kan jag ändå använda denna plats i etern för att skildra hur planerna på nästa pilgrimsvandring tar form. När vi väl kommer iväg kan vi lägga ut bilder och resedagbok. Intresserade, släkt och vänner kan följa våra bravader.
Som enskild kristen i ett folk på vandring vill jag bidra med mina reflektioner kring det som sker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar