Pilgrimsplanering

Till pilgrimslivet hör förberedelser, yttre och inre. För att upplevelsen ska bli vad den kan bli, krävs att det praktiska fungerar - vandringsväg, boende, mat och stilla stunder.

Just nu funderar jag på lämpliga etapper mellan Hållandsgården och Nidaros. Guideböcker om S:t Olavs-leden (ja, vi kallar honom Olof) delar in denna sträcka i 14 etapper à ca 20 km. Om vi ska gå så lång tid, blir vi nog inte många. Det måste förkortas nästan till hälften.

Flera personer jag talat med rekommenderar sträckan mellan Hålland och Åre, men avråder från de tre följande etapperna. De går via den historiskt intressanta, men ack så trista, Skalstugevägen. Skalstugan i sig lär däremot vara fin, med prisvärt boende och god mat. Problemet är bara att den är till för SEB:s anställda. Från början var det tydligen endast chefer inom Wallenbergssfären som kom till. Nu har det vidgats, men inte på de anställdas bekostnad. Hur ska vi lösa det? En tillfällig bankanställning?

Hur ska vi komma dit då? Lokaltrafiken slutar köra den enda buss som går dit (kl. 15.40) redan vid midsommar. Den är alltså en s k "skoltur". 

Sedan följer en etapp, där man passerar gränsen mellan Sverige och Norge. Den leder till Sul. Den bör man gå, säger de erfarna. Sedan är det ovisst. Ingen kommer ihåg så noga, vart man än ringer. (De har väl inte bloggat heller, så de kan kolla...(:-))

Nej, jag lär nog (som de säger i Norrland) ringa resebyrån Vandra i alla fall. De är bra att ha att göra med. Vi hade otrolig nytta av den kontakten under vandringen till Santiago de Compostela. Men kostar det, så smakar det. Jag hade tänkt att vi skulle komma undan lite billigare om jag själv tog alla kontakter med församlingar, pilgrimscentra etc. Men då hinner jag inget annat. Dessutom stör planeringen min nattsömn. På måndag är det jag som ringer Stefan Krantz.

God natt!

Till alla skeptiker

Är du skeptisk? Då kan vi ta varandra i hand! Ifrågasättandet är fördjupningens första förutsättning. Att betvivla riktigheten i det man ser och hör, ifrågasätta de prioriteringar andra vill göra åt dig och t o m ibland omvärdera sitt livs mål och inriktning - det kallar jag mod. Det är civilkurage. Det skapar samhällen där ledstjärnan inte är strömlinjeformning och ytlighet, utan där individer får plats att växa och utvecklas. 

Undrar du om jag verkligen får kalla mig pilgrimsdiakon? Det finns ju "riktiga" pilgrimsdiakoner, som har sådana tjänster på hel- eller deltid. Tja, i detta forum gäller "först till kvarn". Jag känner mig som en pilgrimsdiakon. En pilgrim på väg, genom okänt land, emot det ljuvliga målet. Där ska Gud själv enligt löfte torka alla tårar från de lidandes ögon. Gud själv! Den innerliga gemenskapen är mitt livs stora mål. Och diakon är jag ju, åtminstone så länge jag lever här i tiden. "Diakonpilgrim" låter inte lika bra.

Undrar du om jag gör detta på arbetstid? Om jag fått lov av chefen? Du kan vara alldeles lugn. Jag skriver på min fritid. Därmed är jag fullkomligt fri. Fri att lägga den tid jag vill på det, fri att begagna mig av min grundlagsskyddade rättighet att uttrycka mina privata åsikter om en kyrka i stor förändring, fri att låta bli.

Undrar du vad detta "sa nôtta te"? Till vilken nytta, alltså? Jo, kanske kan jag ändå använda denna plats i etern för att skildra hur planerna på nästa pilgrimsvandring tar form. När vi väl kommer iväg kan vi lägga ut bilder och resedagbok. Intresserade, släkt och vänner kan följa våra bravader.

Som enskild kristen i ett folk på vandring vill jag bidra med mina reflektioner kring det som sker. 

Bloggpremiär

Blogg-premiär! Är jag den första diakon som bloggar? Det kan inte vara möjligt. Diakon-bloggen får den heta i alla fall. 

Jag börjar, som sig bör, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Må någon mer än jag själv här utmanas, få inspiration eller finna stöd för sitt eget sökande efter fördjupning och gemenskap med både Gud och människor.

I onsdags började vår resa till Nidaros, Trondheim. Ja, d v s det första informationsmötet ägde rum. Själva vandringen ligger ännu framför oss, någon gång i sommar eller höst. Men av det 30-tal som samlats var det 22 som skrev upp sig på intresse-listan. Inte dåligt! 

Förra året pilgrimsvandrade vi till Santiago de Compostela i Spanien. Då var vi 26 personer från Trollhättan med omnejd. Det var underbart att nå målet efter 13 långa, delvis regniga mil. Hur vi såg ut då kan du se på bilden.

I år krävs mer planering, eftersom S:t Olavs-leden till Nidaros går genom betydligt mer öde trakter. Sängar och matställen radar inte precis upp sig i den svensk-norska fjällvärlden... Men det ska bli spännande att jobba fram en pilgrimsvandring som passar gruppen. Det blir nästa veckas "bisyssla", en trevlig diakonal avkoppling.